Idag slappa jag mest, typ inte skrivit något på huset hehe! Men sedan så gick jag till Adina för att det var något viktigt som hänt. Och det var att hon hyrt the Runaways. Så vi såg den och den var jätte bra. Och jag ÄLSKAR låten cherry bomb. Dakota sjunger bättre än hon som sjunger den på riktigt. Imorgon är det skola BLÄ!! :(

Små vi va (tycker jag iaf)

Kapitel 8

Olyckan

”På lördagsmorgonen skulle Silla ut på sin vanliga runda till affären för att handla mat och så när hon kom hem så hörde vi henne skrika och en duns. Då skyndade jag och mamma oss dit. När vi kom dit så stod Silla bara där och dunsen hade kommit ifrån när hon tappat kassarna. Vi tittade in vad som hänt och på golvet i hallen s låg Charlie där helt livlös. Mamma sprang fram till honom och jag ringde ambulansen, precis när jag det hade gått en signal så kom Victoria och Savannah ner springande. När dem såg att jag ringde sprang dem in till Silla och Charlie. Och mamma sa till dem att ta hand om Silla.

När det gått 4 signaler svarade någon. ’Hallå, vad hänt?’ Rösten lät väldigt lugn.

’Det är en gubbe som fått hjärtattack tror jag. Kings Ranch Rd i Forks.’ Jag lät väldigt stressad.

’Okej vi skickar en ambulans.’ Jag sprang in i Sillas och Charlies lägenhet och in i vardagsrummet där Victoria och Savannah satt med Silla. ’Dem skickar en ambulans så den kommer snart.’

’Okej bra, men det går inte att få liv i Silla. Men du är ju bra på sådant så kan inte du försöka.’

’Okej.’ Sa jag lite försiktigt och gick fram och satte mig framför Silla. ’Silla titta på mig’, började jag och hon tittade på mig, ’jag vet att det du sett är väldigt förvirrande.’

’Han var ju på bättringsvägen.’  Mumlade Silla för sig själv.

’Kan jag och Silla få vara själva?’ Frågade jag.

’Visst’, svarade Savannah och Victoria i munnen på varandra man kunde tro att dem var syskon. Savannah stirrade surt på Victoria.

’Silla kan du svara på några frågor?’

Silla nickade bara.

’Hur kändes det att se Charlie ligga där?

’Jag kunde inte förstå det. Mer kan man inte säg nästan.’

’Tror du att du kan skriva det?’

’Jag kan försöka.’

’Bra, vart har du penna och papper?’ Silla pekade på ett skrivbord. Så jag gick fram och rotade fram några papper och en penna. ’Här, jag ska låta dig vara i fred. Säg till när du är klar.’

’Okej’

När jag kom ut i hallen så frågade Savannah: ’Hur mår hon?’

’Jag vet inte riktigt men snart blir hon nog bra. Har dem hämtat Charlie? Jag hörde inte sirenerna.’ Frågade jag.

’Ja, dem har kommit och hämtat Charlie. Dem sa att det var så lite bilar vid gatan så det behövdes inte. Silla fick komma dit när hon ville men din mamma är där just nu.’

Innan jag hann säga något kom Silla ut och sa: ’Nu har jag gjort det och jag känner mig lite bättre.’

’Bra, har du lust att åka till sjukhuset där Charlie är?’ Frågade jag försiktigt.

’Okej men jag tror inte jag kan köra än’, svarade Silla.

’Jag kan’, sa Savannah och Victoria i en mun. Jag kände att Silla ville att Savannah skulle köra oss – vilket jag också ville.

’Jag kör’, sa Savannah bestämt. Så då gick alla 4 ner mot Savannahs bil.

När vi kommit till sjukhuset så träffade vi mamma utanför och vi lät Silla gå in till Charlie själv. Medan hon var därinne så hämtade Savannah och Victoria te till dem och Silla, choklad till mig och kaffe till mamma.

När Silla kom ut så sa hon: ”Dem vet inte om han kommer överleva men dem hör av sig.” Efter hon sagt det så fick hon sitt te. Vi drack och prata, sedan när vi druckit upp så körde Savannah hem alla. I bilen så erbjöd sig mamma att Silla fick sova hos oss. Hon svarade att hon gärna ville det.

På måndagen så när jag vaknade satt alla vid matbordet, mamma, pappa, Heather, Tim, Jim och Silla. Jag satte mig och åt en macka och drack juice. Efter jag hade ätit och gjort i ordning mig så skjutsade pappa mig till skolan. När jag kommit till skolan och klivit in i byggnaden så såg jag Brook stå vid utkanten av dem populära. Och när han såg mig så gick han mot mig och när han kommit fram kysste han mig på kinden. Då försvann mina farhågor om att fredagen bara vart en dröm. Han öppnade min medaljong och när han såg att jag satt in en bild på mig själv där i log han. Vi bara stod där tills ’ledaren’ i det populära gänget, Booboo, busvisslade. Så tittade vi dit och han vinkade att vi skulle komma dit så vi gick dit. Medan vi gick så såg jag att, Rachel, gav mig en blick som hade kunnat död en 20 kor samtidigt. Alla visste att hon gillar Brook så jag antog att hon var avundsjuk. Vi stod och pratade i 10 minuter sedan ringde klockan och alla skulle gå in. Brook skulle gå till matten och jag skulle till engelskan. Jag hade engelska med Rachel och hennes bästa vän Auden. I engelska hade vi Mr. Stewart. Han gav oss en grupp uppgift jag var i samma grupp som Rachel, Auden och min bästa vän Grace.

Grace viskade till mig: ’Jag hörde att du blivit tillsammans med Brook och inte sagt något till mig.’

Jag rodnade när jag svarade. ’Jag kan knappt fatta det själv.’

’Hallå ska vi jobba eller?’ Sa Rachel surt.

’Visst’, sa Grace.

När engelskan slutat så kände jag att min mobil vibrerade så jag tog upp den och tittade på displayen. Där stod det Savannah så jag svarade. ’Hej har dem hört något om Charlie ännu?’

’Ja det har dem, det var därför jag ringde. För Charlie… har inte fått hjärtattack.’

’Vaddå inte fått hjärtattack, vad har annars hänt.’

’Någon hade gett honom 800 volt, just därför såg det ut som han fått hjärtattack. Men dem vet inte om han överlever ännu.’

’Va?’ Jag märkte att jag nästan skrek och jag såg att Rachel var på väg mot mig. ’Jag kan inte prata mer just nu Savannah vi tar resten hemma.’ Precis när jag fält ihop mobilen – jag hade den äldsta och sämsta mobilen i skolan – kom Rachel fram till mig.

’Jag hörde att du var tillsammans med Brook’, fräste Rachel ’Bara så du vet Brook kommer snart dumpa dig och bli tillsammans med mig.’ Innan hon hann säga något mer så kom Brook fram och då sa hon snabbt hejdå och försvann smidigt som en katt in ibland folkmassan.

’Vad var det där om?’ Frågade Brook.

’Hon varnade mig’, sa jag lite tyst.

’Jaha, ja vi har varit bästa vänner flera år.’

Visst men det var inte direkt det hon ville tänkte jag men jag sa: ’Du vet att hon gillar dig mer än så va?’

’Ja, Booboo och Auden har påstått det länge nu. Men jag vet inte.’

’Hon tycker om dig mer än vad du tror.’

’Jaha, men det är så att jag är kär i dig så låt oss prata om något annat.’

’Visst’, sa jag medan vi gick mot biologin som vi hade tillsammans.

När jag kom hem efter skolan och fått stå ut med Rachel med ännu en dag i skolan. Men hon hade börjat bete sig bättre sedan Brook hade pratat med henne. I alla fall när jag kom hem så fick jag veta att Charlie dött. Savannah skulle såklart fixa begravningen.

’Men då kanske jag ska stanna hemma och hjälpa till i stället för att gå på bio.’ Sa jag.

’Strunt prat, såklart att du ska gå på bio.’ Sa Savannah bestämt.

’Men klarar ni er?’

’Jadå, men kom så fixar vi dig inför din dejt.’ Savannah sminkade mig fixade min frisyr och så fick jag låna en svart kjol och ett svart blommigt linne. När Brook kom och hämtade mig så hade han en snygg T-shirt och ett par snygga jeans. Vi såg en romantiskkomedi, den var sådär. Jag är inte så mycket för sådant. Men det var mysigt.

’Vad är det som hänt?’ Frågade Brook helt oväntat.

’Charlie har dött”, svarade jag långsamt.

’Jaha, hälsa Silla att jag beklagar sorgen.’

’Visst, åh juste Savannah sa att jag skulle ge dig det här.’ Det var ett inbjudningskort till begravningen.

’Hälsa henne att jag gärna kommer.’ Efter bion så gick vi och bowlade. Jag vann fast det var första gången för mig och efter vi bowlat skjutsade Brook hem mig.

Nu var det söndag dags för begravning. Såklart hade Savannah fixat smoking och klänning till alla. Min klänning var svart och axelbandslös, det var små svarta blommor och längst ner var det spets med små blommor. Den var oerhört vacker och jag tyckte att den verkligen inte passade på en begravning. Jag gick inte med på att sminka mig för då skulle jag se ut som en ful klumpig modell. Jag, Savannah och Silla åkte till kyrkan lite tidigare. Och när vi kom till begravningen var allting storslaget. Det var fullt med dekorationer, till och med kistan hade dekorationer inne och utan på.

’Hoppas att det inte är för mycket men jag kan inte hejda mig själv’, sa Savannah försiktigt.

’Nej det är inte för mycket. Det är nog så här han ville ha det’, svarade hon. ’Han ville att om vi bodde i samma hus som dig när han dog att du skulle fixa begravningen.’

’Vad sött, jag skulle gjort det fast vi inte bodde i samma hus.’

Sedan så kom tystnaden och när det gått några minuter då jag märkte att Savannah inte hade något att säga frågade jag lite försiktigt: ’Hur lång tid är det kvar tills begravningen börjar?’

’Dem borde komma strax.’ Svarade Savannah lika försiktigt som jag frågat och innan tystnaden hade börjat så kom min familj in. Så Silla gick och hälsade dem välkomna och dem sa att dem beklagade sorgen som man brukar göra. När jag, Savannah och min familj satt oss kom massa okänt folk som jag inte hade någon blekaste aning om vilka de var. Jo jag kände igen en och det var Silla och Charlies dotter. Hon var det ända barnet och lika gammal som mamma. Hon ställde sig bredvid sin mamma och pratade med alla.

Sist av alla kom Victoria och James och när dem kom in viskade till mig: ’Tror dem på att fint folk alltid kommer sent.’

’Jag vet att du gör det.’ Kontrade jag. Då satte sig Savannah rakt igen och stirrade surt framåt. För att få henne på andra tankar frågade jag. ’Kommer inte Jacob?’

’Nej, hans syster gifter sig.’ Svarade hon spydigt.

’Varför följde du inte med?’

’För jag ville at begravningen skulle bli perfekt.’ Man hörde att hon fortfarande var arg för att jag tog Victorias sida. Men jag kom inte på något sätt att uppmuntra henne så då började jag lyssna på prästen. Jag märkte att det snart var slut för prästen sa innan vi alla säger farväl kan ni ställa er på ett led så får ni komma fram och lägga något här eller säg några ord till honom. Väldigt många reste sig även Savannah reste sig och ställde sig i ledet. Fast jag hade inget att säga till honom så jag satt kvar och tittade runt lite och då såg jag Brook som stod vid ingång och spejade efter mig. Så jag reste mig och hoppades att hon såg mig och det gjorde han. Han smög snabbt fram till mig och sa: ’Förlåt att jag är sen men är det slut?’

’Ja typ men tänkt positivet du kom i tid till fikat.’ Svarade jag med sarkasm i rösten.

’Japp så jag kom i alla fall tid till någonting.’ Sa han med lika mycket sarkasm i rösten som jag.

När alla gått fram till kistan så blev det fika. Det var te, saft, kaffe, drömmar, sockerkaka och en marängtårta. Jag hade blivit placerad vid samma bord som Brook, Savannah, Silla och Sillas dotter Taylor. Från början var jag lite blyg och vågade bara prata med Savannah och Brook. Men efter ett tag pratade alla med alla vid vårt bord.”

Tycker ni jag ska byta header?

Man får njuta så länge det varar. Imorgon är det skola och jag känner bara BLÄ inför det. Aja, idag ska man slappa och försöka skriva på huset. Najs!! Jag villjag nya glasögon fast helst vill jag inte ha några glasögon alls. Mm,, men ska skriva på huset nu pussungar.

Ja, eh... Jag har typ inget favorit ställe direkt. Men jag tycker om att vara i min säng hihih, nöjesparker och lite sådant.