Nu har jag kommit hem från mina kusiner! Jag har vart ute typ hela tiden för dey har vart så HIMLA skönt ute. Efter Jag bloggat tänkte jag skriva lite på Bree Tanners tredje liv för jag blev skrivsugen nu. Jag knäppte lite bilder och tänkte lägga upp några.

Inte så nöjd med den här!

Charlie och Viggo dricker vatten.

Min kusse!

Charlie ! ;)

Del 2

”Men du kanske har en ’gåva’ som jag.” Nu började det brinna väldigt starkt i halsen igen fast det inte var så längesedan jag jagade. ”Vi kanske ska jaga för du borde vara ganska törstig.” Jag vågade inte erkänna att jag var törstig igen.

”Ja när du nämner det så är jag faktiskt törstig. Kom så går i och jagar, men var är vi egentligen?”

”Det verkar som vi är i Seattle igen, för jag känner igen lite saker.”

”Okej, undrar hur vi kom hit. Fast nu måste vi jaga.”

När vi kom tillbaka efter jakten sa jag. ”Nu kan vi inte gå ut försen ikväll igen.”

”Varför inte?”

”Vi har klar röda ögon, det kommer väcka uppmärksamhet. Jag som trodde du var den smarta” När jag sa det sista kom ett stort och överlägset leende på läpparna.

”Det har du rätt i… Jag trodde också jag var den smarta.” Sa han med sarkasm i rösten. ”Men har vi något som kan underhålla oss med hela dan?” Han försökte låta allvarlig.

”Ja för medan du var medvetslös så fixade jag lite musik, böcker och spel. Så jag tror vi klarar oss.”

”Har du tagit med schack?”

”Ja det har jag, ska vi spela ett parti?

”Visst, bara så du vet. Jag är en mästare på schack.”

”Du kan inte vara lika bra som jag. För den mesta tiden av mitt liv har jag spelat schack”, sa jag och tog fram brädet och pjäserna. ”Nu börjar vi, vill du vara dem vita?”

”Nej, du kan ta dem. Jag är dem svarta.”

”Okej”, så började vi spela.

Medan dagen gick mot sitt slut så plockade jag och Diego ihop sakerna. Under dagen hade vi spelat hur många partier schack som helst. Jag hade vunnit alla förutom 1, det vann Diego och det var han överlycklig för men har var också sur att han förlorat så många gånger.

”Diego kom igen nu vi ska plocka undan så vi kan försöka spåra upp Fred.”

Diego kallade fortfarande Fred för Freaky-Fred men jag tyckte det kändes fel.

”Jaja, du skulle också vara sur om du vart jag” Diego gick fram och packade ner dem sista sakerna vi behövde från allt jag tagit. ”Vi kanske måste försöka komma på en plan innan vi sticker?”

”Jag vet en, vi försöker spåra Freds doft.”

”Nej men jag menar en mer detaljerad plan, i fall om dem där volturi tänker döda oss.”

Vi båda satte oss ner och började grubbla på en plan, ingen av oss sa eller gjorde ett ljud på en halvtimme. Sedan när det gått en halvtimme reste jag mig snabbt upp och sa:

”Men kom ingen Diego vi drar nu till Riley Park nu så vi kan spåra Fred annars kommer vi definitivt inte kunna hittat doften.”

”Okej, men tror du att vi fortfarande kan dofta spåret för vi vet ju inte hur länge sedan han var där.”

”Med ditt ny utvecklade luktsinne klarar vi nog att hitta honom.” Jag gav Diego en kram men släppte nästan direkt för jag var lite nervös i fall han tycket att jag var lite för på. När jag hade släppt såg jag på hans ansiktsuttryck att han också var lite nervös och han hade lite osäkra ögon som jag aldrig sett honom ha men jag hann inte grubbla på det så mycket förrän Diego svarade mig.

”Kom då så drar vi” Nervositeten och osäkerheten jag sett i hans ansikte var som bortblåst.

När vi hade sprungit hela natten så hade vi precis hittat en mörkgränd innan solen gick upp. Diego hade räknat att vi skulle vara framme vid Riley Park om två dygn till. Men vi satte oss i den mörka gränden och både jag och Diego flåsade eftersom vi sprungit hela natten. Jag satt och tittade på Diego medan han tittade flåsande ner i marken och helt plötsligt slog hans huvud upp, jag är inte säker på om jag lyckades vrida på huvudet innan han märkte att jag tittat på honom hela tiden.

”Bree?” Nu lät han osäker och när jag tittade upp på hans ansikte så såg jag det där nervösa och osäkra i hans ansikte. Han flyttade närmre mig och jag började få panik och undrade vad han skulle göra men han verkade inte märka något och fortsatte. ”Jag skulle vilja säga en sak innan vi hittar Fred”, han greppade ömsint min hand, ”jag tror att jag är kär... i dig.”

Vad tycker ni? Feedback tack!!

1a bilden: Någon du umgås väldigt mycket med. 
2a bilden: En bild på dig själv.
3e bilden: En bild på någon i din familj.
4e bilden: En bild på en konstig tid i ditt liv.
5e bilden: En gammal bild på dig själv.
6e bilden: En bild på dig och en vän du inte varit med på länge.
7e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.
8e bilden: En person som du saknar.
9e bilden: Någon i din släkt.
10e bilden: Någon du tycker är väldigt snäll.
11e bilden: En person du kan berätta allt för.
12e bilden: En bild på din vardag.
13e bilden: Du och någon klasskompis.
14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.
15e bilden: En person som du vill vara mer med.
16e bilden: En bild på dig själv.
17e bilden: En ovanlig bild.
18e bilden: En bild på din fritid.
19e bilden: En person som är snygg.
20e bilden: En bild på dina nära
21e bilden: En person som alltid ställer upp för dig.
22e bilden: En bild på en tid du saknar.
23e bilden: En bild från i somras.
24e bilden: En bild som gör dig glad.
25e bilden: En person som alltid gör dig glad.
26e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.
27e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.
28e bilden: En tokig bild.
29e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.
30e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om

Godmorgon alla, nu är det påskmorgon. Jag har fått påskägg och påskpresent. I påskpresent fick jag "Twilightsagan - Den officiella illustrerade guiden. Jag läst lite i den men jag ska läsa mer när jag läst ut boken jag läser nu.

Mitt fina påskägg.

I detta fina påskägg finns det GODIS!!!!!!!!!!! JIPPIE!!!!!!!! GODIS <3 JOHANNA

Jag har läst lite i den här men läser mer sedan när jag läst ut boken jag läser nu.

Den här boken läser jag nu, den är rätt så bra. Men Malin bara för att du sa att Kartik var nästan som Dimitri fast Dimitri är MKT mer underbar så tänker jag mig honom som Dimitri (Ben Barnes). Kartik är väl sådär men inte som Dimitri!!!

GLAD PÅSK!!   

Hoppas ni får en bra Påsk!!

Nu ska jag lägga uppm en berättelse som jag skriver. Men jag vet inte om man får lägga upp en fortsättning av något fast man själv har skrivit det så om man inte får det säg gärna till.

Del 1

Jag vakande men slog inte upp ögonen direkt. Jag börja undra om jag kommit till himlen. Men varför hade jag inte känt någon smärta när volturi – som dem tydligen kallades - skulle döda mig? Sedan kändes som det börja brinna våldsamt i min hals. Då börja jag tänka att det inte kan vara himlen - för det kan inte kännas så här i himlen -, så då måste jag vara i helvetet. Låg jag och tänkte men hon vågade inte öppna ögonen. Men sen samlade jag mig tillräckligt för att våga öppna ögonen och började titta runt. Efter en stund märkte jag att någon låg bredvid mig och denna någon var Diego, jag kände hur lyckan spred sig inom mig. Fast ingen som Diego kan ju hamna i helvetet. Men om det inte var himlen eller helvetet. Då måste vi vara kvar på jorden och leva - om det var de vi gjorde. Så jag skrek:

"Ja, Diego du lever!! Det gör jag med!!" Jag var alldeles till mig över det stora miraklet. Att jag inte märkte att han inte reste sig upp och svara. Men när jag hämtat mig så märkte jag det, fast han kunde inte vara död för han andades. Men vad var det för fel? Kunde vampyrer svimma och bli medvetslösa? Sedan kom jag och tänka på ”henne” och Riley. Var dem här, men sedan kom jag på att innan jag skulle bli dödad hade ju den rödhåriga pojken sagt att dem dödat någon som hette Viktoria och hennes vän. Det måste vara ”hon” o Riley. Fast om dem var döda hur skulle jag då klara mig om Diego inte vakna?

Veckorna gick o jag jagade när jag kände att branden i halsen var som värst. Efter ungefär 5 veckor så när jag kom hem från en jakt så satt Diego i ett hörn. Jag blev överlycklig och sprang emot hon för att ge honom en jätte kram. Men jag hejdade mig i sista sekund. Jag tyckte han såg så ledsen ut men vad var det för fel? Var han ledsen att han hade haft fel om Riley, att det inte hade gått att lita på honom. Men jag blev tvungen att fråga.

"Vad är det Diego?"

"Va!?!" Sa han frågande. "Bree? Lever du?" Han flög upp och gav mig en bamsekram. Det var så underbart. Men han märkte att jag grubblade på något. Då frågade han det hoppades han inte skulle fråga:

"Vad är det du grubblar på?"

"Medan du var medvetslös så såg jag en ’syn’ det var en dam som jag tror var min mamma hon höll i ett barn o kysste ett annat och sa jag älskar dig." Svarade jag med tveksam röst. "Är det något fel med mig tror du?"

"Nej det tror jag inte Bree. Men det löser sig”, svarade han lugnt. "Var är Riley och 'hon'?"

"'Hon' heter faktiskt Victoria och hon och Riley är döda... tror jag." Kontrade jag osäkert.

”Okej, men hur vet du allt det där?” Frågade han.

”Vi tar det sen, men hur ska vi överleva?” Frågade jag, men sen kom jag på Fred, lever han fortfarande?

”Jag vet inte vi kanske kan försöka slå oss i hop med någon klan.” Fick jag till svar medan jag tänkte på vart det var jag skulle möta Fred.

”RILEY PARK”, skrek jag så att Diego såg frågande på mig. ”Freak-Fred, jag skulle möta honom i Riley Park. Men han är antagligen inte kvar.”

”Men vi kan ju försöka spåra honom om han inte är där.” Sa Diego men sedan såg han att jag bara stirrade ut i luften. ”Hallå Bree?” Men efter en stund så kom jag till ”liv” igen.

”Nu fick jag en till 'syn' om dem som vi såg när vi följde efter Riley. Dem kallas volturi tror jag. Dem kom och dödade oss.”

”Va? Vi måste försvara oss om det kommer hända.”

”Ja, men vi kan ju försöka spåra Fred.”

”Men det borde ju vart ett tag sedan och då kanske spåret inte är lukter lika mycket längre… Vad är det för lukt?”

”Vilken lukt?” Jag var väldigt förvirrad, för jag brukar känna dem flesta dofter men just nu kunde jag inte känna doften som Diego kände. Hade han en gåva – eller vad man nu ska kalla det så – som jag fast en annan?

”Känner du inte lukten den luktar ju väldigt starkt.”

Vad tycker ni? Ge gärna feedback.

Jag glömde berätta att jag var med i tidningen i lördags.

Men jga syns inte p.g.a att jag har VÄRLDENS sämsta webcam. Men iaf. Sedan så för några dagar sedan var Adinas namn med i UNT för hon har ju fått ett stipendium.

Se vad duktig hon är! Adinas blogg: http://erikzzonz.blogg.se.  Elina  Nilsson som det står om högst upp, jag tror att det var hon som hade sina bilderpå vårt bibliotek. Dem är jätte fina.

När jag var inne på UNTs hemsida stod det såhär:

Red riding hood är en hyfsat spännande omtolkning av folksagan Rödluvan, men skådespeleriet är mer än lovligt träigt, tycker UNT:s recensent.

Med träigt tycker dem det är bra eller dåligt? Om det är dåligt har dem FEL!!!!!

1a bilden: Någon du umgås väldigt mycket med. 
2a bilden: En bild på dig själv.
3e bilden: En bild på någon i din familj.
4e bilden: En bild på en konstig tid i ditt liv.
5e bilden: En gammal bild på dig själv.
6e bilden: En bild på dig och en vän du inte varit med på länge.
7e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.
8e bilden: En person som du saknar.
9e bilden: Någon i din släkt.
10e bilden: Någon du tycker är väldigt snäll.
11e bilden: En person du kan berätta allt för.
12e bilden: En bild på din vardag.
13e bilden: Du och någon klasskompis.
14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.
15e bilden: En person som du vill vara mer med.
16e bilden: En bild på dig själv.
17e bilden: En ovanlig bild.
18e bilden: En bild på din fritid.
19e bilden: En person som är snygg.
20e bilden: En bild på dina nära
21e bilden: En person som alltid ställer upp för dig.
22e bilden: En bild på en tid du saknar.
23e bilden: En bild från i somras.
24e bilden: En bild som gör dig glad.
25e bilden: En person som alltid gör dig glad.
26e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.
27e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.
28e bilden: En tokig bild.
29e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.
30e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om