”Ja… Om det ändå var sant.” Han såg drömmande mitt ut i luften.

   ”Kom igen nu… använd ditt super luktsinne så kan vi fortsätta.”

   ”Bree, jag tror att det är bäst att vi får äta och sedan vänta över dagen. Okej?”

   ”Men tänk om spåret försvinner?”

   ”Det tror jag inte.”

   ”Hm… okej då men det är ditt fel om spåret är borta.” Sa jag med en röst som man sa till ett barn att det får godis senare. Vi sprang runt och tittade efter slödder, för vi ville inte ta oskyldiga människors liv. Det förvånade mig för det fanns mycket mer slödder här än i Seattle och jag tyckte det var mycket. Här fanns det ju slödder i var och varannan gränd. Jag såg jätte många unga tjejer som var i min ålder ungefär, jag såg hur de kastade bort sina liv som horor. Nu började jag förstå att Riley var min räddning. För annars så skulle jag till slut bli så hungrig att jag gick över gränsen. Jag önskar att jag skulle kunna hjälpa de här tjejerna men jag kan ju inte förvandla alla till vampyrer. När jag och Diego bestämde att vi skulle bara ta en gränd till så såg jag en tjej som borde vara ungefär 13 eller 14 år. Diego skulle precis ta henne när jag drog undan honom.

   ”Vad gör du?” Väste han. ”Oj, förlåt att jag väste.” Ursäktade han sig när han kom på sig själv att väsa sig år mig.

   ”Det gör inget. Men kan vi inte skona flickan? Hon är så ung och behöver hjälp till ett bra liv.”

   ”Hur ska vi göra det?”

   ”Jag vet inte.”

   ”Vi skulle kunna förvandla henne.”

   ”Tror du verkligen det är så bra. Förvandlingen tar ju tid.”

   ”Vi kan bära henne med oss.”

   ”Ja om du tror det kommer funka så.”

   Nu började langaren och flickan gå ifrån gränden.

   ”Vem av oss ska förvandla henne?” Frågade Diego när han såg det.

   Jag funderade lite jag hade gärna stor lust att säga att jag skulle göra det för jag ville inte att Diego skulle göra det i fall dem kanske får något band mellan varandra men efter mycket om och men sa jag. 

   ”Då tar du langaren?”

   ”Visst”

   Vi sprang och jag tog langaren när Diego tog flickan. Jag kände mig fortfarande avundsjuk på henne. Just nu ville jag vara henne, jag kunde inte sluta tänka att just hans tänder trängde igenom hennes hud och drack hennes blod. När langaren var nästan slut på blod såg jag att Diego hade slutat dricka och jag hörde flickan skrika. Jag drack klart och jag klarade mig rätt bra för att låt bli flickan som inte var helt tömd på blod, p.g.a jag var så mätt.

   ”Tror du vi har valt rätt? Vi kanske valde fel åt henne.”

   ”Diego jag lovar dig att det här livet är bättre för henne än vad som skulle ha hänt henne annars.”

   ”Tror du? Jag känner mig som en dålig…” Jag förstod att han inte visste hur han skulle avsluta meningen men jag visste också att han inte ville bli räddad så jag väntade. Efter en stund fortsatte han. ”Jag bara menar att jag känner mig hemsk, det finns risk att jag har förstört hennes liv.”

   ”Ja men det finns också risk att du har förbättrat det.” Jag visste att jag inte tröstade honom för att han skulle sluta klandra sig själv utan att jag bara ville att han skulle sluta bry sig om henne. Aldrig någonsin har jag vart såhär svartsjuk som jag är på henne. Svartsjukan gör mig galen, jag måste fråga honom vad han känner. ”Gillar du henne? Eller… äsch jag vet inte.”

   ”Ärligt talat så ja jag gillar henne men inte på det sättet du tror.” Han små log lite för sig själv. ”Jag gillar henne som en syster.”

   Jag kände mig förvirrad. ”Vad? Känner ni varandra?”

   ”Ja precis efter jag bitit henne kände jag igen henne. Det är min bästa kompis syster, vi har känt varandra i ungefär hela hennes liv så jag räknar henne som en syster.”

   ”Så det är inget romantiskt mellan er?”

   ”Vänta nu förstår jag vad det här handlar om, du är svartsjuk på Cassandra.”

Chokladpudding är mums! Men banan pudding har jag aldrig smakat. Det borde jag göra.

Idag har jag badat på landbadet med familjen som jag gjorde igår.  Fast i går blev jag inte bränd just nu svider det som fan för att jag bränt mig. För er som inte vet så är landbadet ett utebadställe där jag bor. Men där låg jag och läste min bok Sveket och den blev jätte sorlig så det var jätte svårt att hålla in tårarna men jag tänkte inte gråta bland hur många som helst.

Man kan säga att det här är en liten förhanstitt på haunted musikvideon.