”Försökte han aldrig stoppa dig? Att försöka döda dem som dödade din bror, alltså.”

   ”Jo, hela tiden men jag var så hämndlysten att jag inte lyssnade. Han var en sann vän, han följde med till och med när jag tänkte leta upp dem som haft ihjäl min bror. Men jag lyckades få iväg honom innan jag var framme för jag ville inte att han skulle råka illa ut.”

   ”Visste du att du skulle råka illa ut? Hur fick du honom att gå?” Jag bara frågade, jag tänkte mig inte för och såklart så svarade Diego fast det sårade honom.

   Diego såg ner i sitt knä för att gömma tårarna som han inte lyckades så bra med.

   ”Ja, jag visste att jag skulle bli skadad eftersom jag visste att de var fler än mig. Jag fick bort honom genom att skrika till honom att han är inte är värd något, att han bara skulle vara i vägen, att jag inte ville ha honom som vän och lite så. Det räckte tydligen för att han skulle gå därifrån med tårar i ögonen.” Inte försen han svarade på frågan förstod jag att jag hade sårat honom djupt.

   ”För-rlåt det var inte meningen att såra dig.”

   ”Jag vet och du har ändå rätt att veta.”

   Jag tog upp hans huvud och tvingade honom att titta på mig och sa.

   ”Om du vill så kan vi leta upp honom om du vill prata med honom.”

   Diegos ansikte var tårfyllt. ”Nej. Han har antagligen kommit över mig och då vill jag inte komma och sabba allt.”

   ”Är du säker på att det är det du vill?”

   Han nickade och log ett sorgset leende.

Jag böjde mig fram och kysste Diego.

Diego och jag stannade i gränden i tre dagar med Cassandra. När det väl var folk som kom förbi blev dem mat eller vad man ska säga. Efter det så fick jag eller Diego springa och gömma kropparna. Men det var inte så många som kom förbi. Efter 6 och en halv timme på tredje dagen avtog skriken och Cassandra reste sig sakta upp. Hon tittade sig runt och pep.

   ”Var är jag?”

   ”I trygghet.” Svarade Diego.

   Hon ryckte till och slängde snabbt huvudet där hon såg Diego. ”Diego, det är du? Är jag i helvetet? Förlåt för mina synder. Varför brinner det i min hals?”

   Diego kramade henne.

   ”Ja det är jag i egen hög person. Nej du är inte i helvetet, du lever fortfarande. Vi ska fixa din brinnande hals.” Han tittade upp mot mig. ”Bree kan du hämta? En eller två eller tre?”

   Jag nickade.

   ”Medan Bree där hämtar botemedlet så ska jag berätta vad som har hänt dig.”

   Jag reste mig och sprang åt motsatt håll som vi kommit. För där verkade det mörkare och jag hoppades på att hitta några langare. Efter jag sprungit förbi tre gränder och kom till den fjärde såg jag tre langare som stod och drack öl. Jag stannade bakom väggen och försökte lista ut hur jag skulle klara av att ta alla tre? Då såg jag en ganska stor sten och om jag sprang tillräckligt snabbt och tillräckligt hårt så skulle jag klara att nocka alla innan de märkte något. Jag valde att chansa. Jag tog tag i stenen och sprang mot de och slog stenen i huvudet så snabbt att de inte ens hann reagera. Sedan tog jag upp kropparna och sprang tillbaka till Cassandra och Diego. Jag märkte att jag sprang snabbare tillbaka till dem andra. När jag kom tillbaka så såg man att Cassandra hade lugna sig och att hin litade på Diego men hon såg fortfarande plågade ut p.g.a törsten. Jag släpade fram grabbarna och skulle precis säga att det är bäst att hon skyndade sig att dricka deras blod så dem inte hann vakna men då var hon redan över en av dem. Diego drog ner mig brevid sig.

   ”Hon verkar ta det här okej.” Sa jag.

   ”Ja hon litar på mig och jag berättade om att hon blivit vampyr men att allt kommer bli bra. Jag ville inte prata om något mer innan du var med för jag behöver stöd.

   ”Jag finns alltid hos dig vet du.”

   Precis efter jag sagt det så kom Cassandra och slog sig ner brevid oss för hon hade druckit allt blod.

1a bilden: Någon du umgås väldigt mycket med. 
2a bilden: En bild på dig själv.
3e bilden: En bild på någon i din familj.
4e bilden: En bild på en konstig tid i ditt liv.
5e bilden: En gammal bild på dig själv.
6e bilden: En bild på dig och en vän du inte varit med på länge.
7e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.
8e bilden: En person som du saknar.
9e bilden: Någon i din släkt.
10e bilden: Någon du tycker är väldigt snäll.
11e bilden: En person du kan berätta allt för.
12e bilden: En bild på din vardag.
13e bilden: Du och någon klasskompis.
14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.
15e bilden: En person som du vill vara mer med.
16e bilden: En bild på dig själv.
17e bilden: En ovanlig bild.
18e bilden: En bild på din fritid.
19e bilden: En person som är snygg.
20e bilden: En bild på dina nära
21e bilden: En person som alltid ställer upp för dig.
22e bilden: En bild på en tid du saknar.
23e bilden: En bild från i somras.
24e bilden: En bild som gör dig glad.
25e bilden: En person som alltid gör dig glad.
26e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.
27e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.
28e bilden: En tokig bild.
29e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.
30e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om

Min man är grymt snygg <333

Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna

Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja mest

Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas

Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den

Att falla till botten, att slå sig hårt och alltid komma igen

Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast

Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit ♥

Texten tagen av Linnea.

Godmorgon!

Just nu äter jag frukost, jag tänkte göra en videoinlägg. Men jag ser förskräcklig ut för jag har inte gjort i ordning mig så jag har ingen lust hehe. Idag kommer jag nog bara sitta hemma. Vädret är inte så fint, så det gör inget att jag och Adina inte åkte till Gröna lund.

Jag vill ha nya skor!!!! Dem här var snygga tycker jag.

Hej! Just nu sitter jag på kalas hos min mormor. Hennes fästman fyller år imorgon. Jag sitter här bland de vuxna och Hampus är inte med så jag har rätt tråkigt. Hoppas ni har det bra. Imorgon kanske jag och Adina kanske åka till gröna Lund men jag får inte tag på Adina för jag tror hon är i Norge. Tyvärr kan man inte lägga ut på en iphone. Love, Johanna

Hejsan just nu lånar jag pappas iphone. Jag är lite ovan, jag vill ha en iphone, samsung galixy sak eller knapp mobil. För tillfället har jag en vanlig touch. Man kan inte lägga ut bilder med iphone. Jag vet inte vad jag ska skriva mer.Love, Johanna

I have had some bad moments in the past. I once dropped an award and it bounced of the stage and smashed. It was horrendous, possibly one of the worst things that could happen at an awards ceremony. I am pretty clumsy so it was kind of appropriate that it was me who did it.

Av Kristen Stewart

   ”Nej men jag ville bara veta eftersom jag är din flickvän.” Jag tryckte extra mycket på sista ordet, lite onödigt mycket

   Såklart märkte Diego det och härmade mig. ”Ja och jag är din pojkvän.”

   Nu blev jag irriterad.

   ”Vad har det med saken att göra?”

   ”Jag bara härma dig”

   Jag blev arg och fnös.

Han skrattade och gav mig en stor kram.

   ”Är det verkligen läge att kramas nu?” Jag var fortfarande lite irriterad men han kram hade definitivt lättat upp mig.

   ”Japp för du är arg. Min kram kanske lättar upp dig lite.”

   Jag låtsades att fortfarande vara arg fast egentligen ville jag bara skratta med honom.

   ”Nej du har inte lättat upp mig du har bara gjort mig ännu argare.” Jag plutade med läppen.

   Precis när han skulle böja sig fram och kyssa mig hörde vi ett genom skärande skrik. Först blev jag livrädd men sedan förstod jag att skriket kom från Cassandra som låg på marken med ett förvrängt ansikte.

   ”Vi kanske borde hitta ett lite avlägset ställe där ingen hör henne annars så är det fullt med poliser här snart.” Diego tittade plågat på henne, det plågade mig att se honom sådär.

   ”Vi kan springa till det där avlägsna gränden en mil härifrån. Så får vi vänta tills hon är klar med förvandlingen, så kan hon följa med oss sedan.”

   ”Du blir väl inte avundsjuk då?” Sa han med retsam ton men sedan blev han allvarlig igen. ”Du har rätt. Vi drar.” Han lyfte upp Cassandra i sin famn där hon låg och skrek och verkade ha väldigt ont.

   Vi började springa.

Att springa en mil tog inte lång tid, ca.3 minuter kanske. När vi kom fram la Diego ner Cassandra mjukt och varsamt. Det såg verkligen ut som han tittade på en lillasyster och avgudade henne. Det såg så fint ut.

   ”Har du någon klocka?” Frågade Diego.

   ”Nej men jag kan fixa en.” Innan Diego hann säga något mer så hade jag redan sprungit.

   Det var inte långt till den närmaste klockaffären. Jag bröt mig in på någon sekund och gick runt och tittade på klockor. Den stora klockan bakom kassan sa mig att klockan det var 01.30 Det fanns så många riktigt många klockor, det var svårt att välja en. Jag gick runt och tittade på klockor ett tag. När jag tittade på den stora klockan som hängde bakom kassan. Då märkte jag att jag hade gått runt och tittat på klockan i en timme. Så jag gick till den klockan jag tyckte var finast och tog den.

Det tog lika lång tid att springa tillbaka till gränden som i affären. När jag kom fram stod Diego där och väntade på mig.

   ”Tog det en timme att springa till närmaste klockaffär eller blev du tvungen att stanna vid någon klädaffär.” Hon var han ironisk igen.

   ”Inget av det faktiskt. Det fanns så många fina klockor men som jag tittade och när jag såg hur mycket klockan var tog jag den finaste jag hittade och sprang hit.” Jag försökte låta kaxig.

   ”Oj, gud vad fel jag hade. Jag trodde bara inte att du var intresserad av sådant.”

   ”Nehe men det är jag faktiskt.” Jag tittade mig omkring. ”Var är Cassandra?”

   ”Jaha, jag hittade ett litet hål där hon fick plats så jag stoppade in henne där.”

   ”Det låter som hon är ett djur.”

   ”Men du vet vad jag menar.”

   ”Ja det vet jag. Fast det lät ändå som om hon var det.”

   ”I o för sig så brukade hennes bror kalla henne för en liten knähund.” Han såg lite deprimerad ut.

   ”Saknar du honom?”

   ”Ja han var in närmaste vän.”