Direktlänk till inlägg 1 juli 2011
”Nej men jag ville bara veta eftersom jag är din flickvän.” Jag tryckte extra mycket på sista ordet, lite onödigt mycket
Såklart märkte Diego det och härmade mig. ”Ja och jag är din pojkvän.”
Nu blev jag irriterad.
”Vad har det med saken att göra?”
”Jag bara härma dig”
Jag blev arg och fnös.
Han skrattade och gav mig en stor kram.
”Är det verkligen läge att kramas nu?” Jag var fortfarande lite irriterad men han kram hade definitivt lättat upp mig.
”Japp för du är arg. Min kram kanske lättar upp dig lite.”
Jag låtsades att fortfarande vara arg fast egentligen ville jag bara skratta med honom.
”Nej du har inte lättat upp mig du har bara gjort mig ännu argare.” Jag plutade med läppen.
Precis när han skulle böja sig fram och kyssa mig hörde vi ett genom skärande skrik. Först blev jag livrädd men sedan förstod jag att skriket kom från Cassandra som låg på marken med ett förvrängt ansikte.
”Vi kanske borde hitta ett lite avlägset ställe där ingen hör henne annars så är det fullt med poliser här snart.” Diego tittade plågat på henne, det plågade mig att se honom sådär.
”Vi kan springa till det där avlägsna gränden en mil härifrån. Så får vi vänta tills hon är klar med förvandlingen, så kan hon följa med oss sedan.”
”Du blir väl inte avundsjuk då?” Sa han med retsam ton men sedan blev han allvarlig igen. ”Du har rätt. Vi drar.” Han lyfte upp Cassandra i sin famn där hon låg och skrek och verkade ha väldigt ont.
Vi började springa.
Att springa en mil tog inte lång tid, ca.3 minuter kanske. När vi kom fram la Diego ner Cassandra mjukt och varsamt. Det såg verkligen ut som han tittade på en lillasyster och avgudade henne. Det såg så fint ut.
”Har du någon klocka?” Frågade Diego.
”Nej men jag kan fixa en.” Innan Diego hann säga något mer så hade jag redan sprungit.
Det var inte långt till den närmaste klockaffären. Jag bröt mig in på någon sekund och gick runt och tittade på klockor. Den stora klockan bakom kassan sa mig att klockan det var 01.30 Det fanns så många riktigt många klockor, det var svårt att välja en. Jag gick runt och tittade på klockor ett tag. När jag tittade på den stora klockan som hängde bakom kassan. Då märkte jag att jag hade gått runt och tittat på klockan i en timme. Så jag gick till den klockan jag tyckte var finast och tog den.
Det tog lika lång tid att springa tillbaka till gränden som i affären. När jag kom fram stod Diego där och väntade på mig.
”Tog det en timme att springa till närmaste klockaffär eller blev du tvungen att stanna vid någon klädaffär.” Hon var han ironisk igen.
”Inget av det faktiskt. Det fanns så många fina klockor men som jag tittade och när jag såg hur mycket klockan var tog jag den finaste jag hittade och sprang hit.” Jag försökte låta kaxig.
”Oj, gud vad fel jag hade. Jag trodde bara inte att du var intresserad av sådant.”
”Nehe men det är jag faktiskt.” Jag tittade mig omkring. ”Var är Cassandra?”
”Jaha, jag hittade ett litet hål där hon fick plats så jag stoppade in henne där.”
”Det låter som hon är ett djur.”
”Men du vet vad jag menar.”
”Ja det vet jag. Fast det lät ändå som om hon var det.”
”I o för sig så brukade hennes bror kalla henne för en liten knähund.” Han såg lite deprimerad ut.
”Saknar du honom?”
”Ja han var in närmaste vän.”
Nu har jag bytt blogg till http://thirteenitis.blogg.se <3 besök den gärna :) ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
|||
18 | 19 | 20 |
21 |
22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|